Mitt fall är bara ett av otaliga myndighetsövergrepp i dagens Finland. Imorgon, 14.10.2018 utgår min juridiska rätt att anmäla psykiatern till följande instans, och jag har efter moget övervägande bestämt mej för att offentliggöra mina egna privata handlingar på bloggen istället. Varför? Jo, för att jag krävt/kräver att den felaktiga diagnos han lagt på mej och skickat till FPA tas bort från min journal, något som hittills nekats mej.
Att de alla håller varann om ryggen är ingen överraskning, så jag ser det som fullständigt slöseri med energi att ens försöka få rätt den traditionella vägen genom nya anmälningar & överklaganden som de hänvisar till.
Därför kommer jag att lägga energi på att visa omvärlden, för de som vill se, hur myndighetsövergreppet mot mej tagit sej uttryck, för jag tror knappast att jag är ensam!
Om du vill ha lite bakgrund till morgondagens blogginlägg kan du läsa detta inlägg från februari: Vad om din hälsa ligger i händerna på en narcissistisk psykopat??
Imorgon kommer jag alltså att publicera den anmälan jag enligt anvisning skickade in till överläkaren som hade godkänt betalningsförbindelsen från första början. Jag har alltså följt direktiven som ges ut av patientombudsmannen jag varit i kontakt med. Överläkaren har, precis som sej bör, skickat handlingarna vidare till privatläkaren som sålt tjänsten, och gett honom möjlighet att bemöta mina klagomål.
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mej, egentligen. Men jag blev väldigt besviken och mycket upprörd när jag först läste läkarens svar, och överläkarens synpunkt på saken. Pulsen gick upp rejält och jag kände gråten i halsen, det ska erkännas. Sen slog det mej. Nästan så jag kände mej både dum och naiv när jag insåg mitt misstag.
Hur kunde jag ha varit så korkad att jag ens hade hoppats att få ett enda sanningsenligt ord tillbaka från en person som verkar sakna empati & samvete?? En person jag dessutom hade haft mage att kritisera för inkompetens i yrket??
Så ja, det var nästan så jag skrattade lite för mej själv över det tragikomiska, för jag om någon borde väl veta vid det här laget att det inte löns att argumentera med folk som ser sej själva som Guds gåva till mänskligheten?? 😉
Nåväl, jag satte igång en korrespondens med FPA, för att jag kräver att det utlåtandet den läkaren skrev om mej inte ska finnas i min journal, eftersom jag bestrider dess riktighet. Kort story: Nej, den tas inte bort, men jag kan alltid överklaga deras beslut att inte ta bort utlåtandet. Som om det skulle leda någon vart?
Patientombudsmannen var vänlig men tyvärr väldigt tandlös i sitt förfarande. Mantrat hon upprepade för mej vid flera tillfällen var: “Du har rätt att gå till en läkare, men du kan inte bestämma vad hans utlåtande ska vara.”
Nej, alltså det förstår jag att jag inte kan bestämma vad han ska skriva, men vad om han lägger en diagnos på mej som inte alls stämmer, som jag genast påpekar är helt felaktig, ska jag bara acceptera det då??
Vet ni, jag får inte ens skicka in en anmälan på honom till Valvira, och vet ni varför? Jo, för att det är bara i väldigt allvarliga fall av tjänstefel som anmälan ska skickas till Valvira, och dit räknas inte mitt fall -eftersom jag fortfarande lever?!
Hade jag däremot tagit mitt liv genom att kasta mej framför tåget när han slängde ut mej från sin mottagning, ett kvarter ifrån, så hade jag haft rätt att anmäla honom till Valvira, men det hade onekligen varit svårt att få till rent praktiskt. Dessutom hade alla hävdat att jag hade psykiska problem och de hade aldrig kopplat självmordet till att han var den utlösande faktorn som drev mej till det. Fattar ni vart jag vill komma??
Jag är inte självmordsbenägen, men när jag stod på gatan, utanför hans mottagning 14.10.2016 hade jag en större förståelse varför självmord är så vanligt. Tragiskt, inte minst med tanke på att läkare borde ha som främsta intresse att hjälpa sina patienter.
Jag blev väldigt förvånad när jag fick hem en kopia på det intyg han hade skickat till FPA, inte bara för vad som stod i det, utan främst för att han hade skrivit ett. Det var nämligen för ett intyg jag besökte honom, ett intyg som behövdes för att jag skulle kunna ansöka om en utredning kring min arbetsförmåga (som var helt ur spel efter helvetet jag levt i med konstant sömnbrist) i FPA’s regi. Läkaren kastade alltså ut mej från sin mottagning, och sa att han kommer INTE att skriva något utlåtande på mej. Han påpekade också att hur jag mår är inte hans problem osv…
Jag säger inget illa om den diagnosen han i efterhand bestämde att lägga på mej, det är inte diagnosen i sej som gör mej upprörd, utan det faktum att han bestämt sej för att lägga en diagnos på mej som inte alls stämmer. Jag var nämligen väldigt tydlig med att jag inte lider av ångest, men att min kropp och hela mitt system är fullständigt slutkörd pga narcissistiska/psykopatiska/sociopatiska trakasserier, och att jag önskar söka en utredning (som jag blivit rekommenderad av en anställd vid FPA att söka). Han förtydligade även i sitt utlåtande att jag inte är i behov av någon utredning, och att jag är kapabel att jobba heltid.
Som jag ser det var hans utlåtande om mej inget annat än en trotsig hämndaktion för att jag rubbade hans ego den där dagen, och eftersom de alla håller varandra om ryggen och vägrar stryka den diagnosen på mej så outar jag det här på bloggen nu när tiden rinner ut för min juridiska rätt att “få rätt”.
Synkronicitet. Tidigare idag när jag skrollade i Facebookflödet kom jag att klicka på ett blogginlägg som hade publicerats i gruppen Finlandssvenska Bloggare, och medan jag läste det insåg jag att det var en beskrivning på just den diagnosen som hade lagts på mej, felaktigt. Varför jag inte genast kände ingen diagnosen på namnet var att jag tidigare bara hade sett den på finska, som läkaren använde i intyget (trots att han visste att jag är svenskspråkig).
Jag förstår nu, sedan jag läste det blogginlägget, att det var den perfekta diagnosen att lägga på mej för att ytterligare traumatisera mej, som en typ av Gaslighting. De som känner till vilka verktyg narcissister har i sin verktygslåda förstår säkert vad jag menar. Och ja, de som känner mej privat, som mina förtrogna, tror jag knappast skulle anse att jag uppfyller kriterierna för den diagnosen. Tvärtemot har jag flera gånger fått frågan av bekanta och ytligt bekanta: “Herregud, hur kan du vara så lugn med tanke på allt vad som hänt?!” Här länkar jag till inlägget Lungan i stormen: GAD ~Generaliserat ångestsyndrom
Men faktum kvarstår. Läkare kan koka ihop precis vad de känner för i stunden och det värsta är att de kommer undan med det. Myndighetsövergrepp.
Disclaimer: Självklart finns det många underbara läkare som har både etiken och hjärtat på rätt plats!! Synd bara att FPA har sin egen lista på vilka läkares uttalanden som duger och vilkas som förkastas.
Disclaimer 2: Självklart finns det många underbara tjänstemän på FPA som har både etiken och hjärtat på rätt plats, men som kanske är bakbundna av de bestämmelser som kommer uppifrån.
Fortsättning följer HÄR: Min anmälan om maktmissbruk & myndighetsövergrepp /Del 2.
Dela gärna! ❤️
“Läkare kan koka ihop precis vad de känner för i stunden och de värsta är att de kommer undan med det.”
Så är det. Detta gäller en helt annorlunda story, men slutsatsen överensstämmer med din: När jag födde mitt andra barn på bb, en fruktansvärd historia med en mängd olika övergrepp från vitrockarna, rekommenderades jag en hjärnröntgen på min 2 dagar gamla dotter innan jag skulle få åka hem. Jag tackade nej. Jag tackade till och med VÄNLIGT nej, åtminstone första gången, men se det räckte ju inte med det. Först kom hånandet och sen en utskällning och sen ett hånande igen. Sen skulle läkaren kolla hjärtljuden. Och så “hittade” hon givetvis missljud på hjärtat så att jag inte fick åka hem.
Förtvivlad ringde jag vänner och grät ut, vänner som jag visste att skulle förstå varför jag tackade nej till röntgenstrålning på en nyfödd. Och döm om min förvåning när inte bara en eller två av dem jag pratade med, hade varit med om EXAKT samma sak beträffande JUST SAMMA läkare: Visst hade hon “hittat” missljud på hjärtat på dem också, och vilket märkligt sammanträffande att vi alla hade gemensamt att vi hade sagt emot henne eller gått emot hennes rekommendationer! Denna läkare har alltså satt i system att hitta missljud på hjärtat som straff åt dem som inte dansar efter hennes pipa. Stärkt av denna insikt krävde jag förstås att en annan läkare skulle kolla hjärtljuden omedelbart. Behöver jag ens berätta slutet på denna story?
Lillan var självklart frisk som en nötkärna och vi fick åka hem. Men undan kom hon ju i alla fall, för ingen kan ju bevisa att hon INTE hade hört något som skulle kunna tolkas som missljud på hjärtat. Det är så äckligt att jag spyr.
Tack för din kommentar Lisa! 💖Jag blir både ledsen och heligt förbannad av det du beskriver. Tyvärr blir jag inte förvånad, inte nu längre. Äcklad? Javisst!!
Vilken tur att ni fick en second opinion och att er lilla skatt visade sej vara fullt friskt! 💖
All heder till dej att du stod på dej och tackade nej till det som kändes fel för dej, och vilken tur att den andra läkaren inte hade samma tendenser som den första!! 🍀
Jag ska tillägga att orsaken till att jag besökte en privatläkare i Vasa, med betalningsförbindelse från Jakobstad, var att jag krävde att få en annan läkare än den psykiater som fanns i huset. Jag var öppen med orsaken: Att jag inte hade förtroende för henne sedan flera år tillbaka.
Först senare fattade jag varför jag blev hänvisad just den läkare i Vasa som jag blev skickad till: De hör till samma klubb.
Vid en saklig fråga om vi har tvångsmedicinering i Finland var det kört för min del, jag blev utslängd.
Funderade på att gå privat till någon annan o betala själv, men fick veta att det första utlåtandet kommer att finnas kvar i mina handlingar hos FPA iallafall. När man är slutkörd har man ju ingen extra energi att slåss mot väderkvarnar, det är fullt upp att orka från en dag till nästa.
Jag känner igen så mycket. Fel diagnos och maktlösheten.
För mig innebar det medicinering som var rent sagt något som gjorde mig till en zombie och orsakade MYCKET mer ångest.
Jag slutade tvärt med medicinen då jag insåg att något var fel då jag bara blev sämre.
Jag hade blivit utsatt – på riktigt – och ännu värre än vad jag då trodde för mitt i det så kunde jag själv inte greppa allt detta som psykisk misshandel innebar.
Jag gick dessutom igenom en rättegång för misshandel – som han även dömdes för. Som jag manipulerades att förmildra i rätten och som jag skuldbelagdes för.
Och kände skuld för..
Jag var i ett hjärntvättat tillstånd. Han som misshandlat sa vad jag skulle säga till läkaren – om jag ville ha hjälp- gjorde jag inte det så skulle Han kontakta läkaren och berätta hur deg låg till.
Jag trodde jag höll på att bli galen!!
Jag SA ju sanning!
Hela tiden. Men jag hade ständig ångest över att tro han kontaktat läkaren ändå.
Jag vädjade till hjälp och förståelse hos psykiatrin för jag trodde jag höll på att bli tokig. Jag rasade i vikt och slutade känna hunger. Kände ingenting annat än ångest. Jag VISSTE jag tyckte om mina hundar och barn – men jag kände det inte 😭
Idag förstår jag att ingen egentligen förstod den psykiska misshandeln. Trots att jag berättade och talade sanning!
Läkaren var en översittare. De sa jag måste VILJA bli hjälpt om de skulle kunna hjälpa.
Så att vägra medicin såg de som ett tecken att inte samarbeta.
Medicin mot Schizofreni..
Seriöst!!
JAG ÄR INTE SCHIZOFREN och dessutom ställdes en annan – felaktig – diagnos.
Obs! Utan utredning!! Bara en klinisk bedömning. Lite som att titta på någon o säga om den har diabetes eller cancer..
Jag hamnade i svåra existensiella tankar då jag pressades från två håll.
Den som ’älskade’ mig drev mig till vansinne och psykiatrin sa inte ett ord om att det jag gick igenom var fel. Jag började tvivla på min verklighet och började fundera om jag levde i en annan verklighet.
(Detta höjer min puls att tänka tillbaka på för det var verkligen ett helvete..)
Jag var traumatiserad och allt jag sa var verkligen sant !!
Jag beslutade att sluta med rävgiftet de övertalat mig att ta. Utan att rådgöra med läkare (självklart för de ville höja dosen då jag sa jag fick panik men som förlamad/berusad av den och svårt att andas)
Att sluta med medicinen innebar en RUSKIGT svår avgiftning. Jag hade extrem ångest i flera månader pga avgiftningen från medicinen!
Inget man ska göra – jag hade läst det i FASS och tagit beslut att klara det. Jag förstod ju varför jag hade ångestpåslag och då kunde jag uthärda den ändå. Kunskap ger styrka!
Lägg till försäkringskassan på detta.. och svåra skov med min inflammatoriska tarmsjukdom. FK ansåg varken ångest eller svåra skov var grund till sjukskrivning. Jag tvingades ut att arbeta och kroppen kollapsade verkligen.
Jag fick ett skov i en extremt ovanlig och smärtsam hudsjukdom jag utvecklat också. En sjukdom som de knappt visste vad det var. Som jag inte tålde den enda medicinering mot för då hamnade jag i kramptillstånd.
Jag trodde hela jag höll på att dö. Jag var beredd att amputera benen då huden försvann och blev nekrotisk. Ändå ansåg FK inte mig sjuk då jag inte låg inlagd på sjukhus!! Det tog ett par år för huden att läka och jag gick fick morfinsprutor för att ens kunna sköta min hygien varannan dag..
Idag har jag facit i hand: de satte en diagnos jag inte hade o övertalade mig att ta mediciner jag inte skulle ha!
Idag tar jag absolut inga mediciner för jag har inget att ta mediciner för!!
Trauman kan förvärras av medicinering. Jag har lärt mig mycket senaste åren och har anmält läkare och psykiatrin utan något resultat för mig. De skiter i det. De inser inte vilket gigantiskt övergrepp de gjorde – då jag sökt hjälp och vädjat om hjälp för tidigare övergrepp..
I år har jag fått börja på psykoterapi med EMDR. Det är två år sedan riktiga diagnosen ställdes – ptsd (c-ptsd)
De kan inte ta bort diagnos i Sverige heller hur som helst. Så nu får man hacka i sig att det finns i journaler. Läkaren som ställde diagnosen skulle kunna ändra den. Men jag tänker aldrig mer kontakta den okompetenta människan. Dessutom anmälde jag ju honom. Det är ju säkert inte något som gynnar mig i det fallet.
Dessutom är jag rädd att jag skulle kunna tappa humöret om jag kontaktade dem o blev lika illa behandlad som tidigare. De hade ytterst oprofessionella terapeuter på det stället också. Eller så jobbade de efter den diagnos som jag inte hade.
Galenskap på hög nivå och jag har idag fått min upprättelse då jag absolut blivit trodd – jag har ingen psykisk sjukdom men har utvecklat ett trauma och tidigare svår utmattning.
Så fort jag fick rätt hjälp har jag börjat få ett liv jag kallar liv. Tidigare existerade jag bara och varje minut var mycket ångestfylld under flera år.
Kunskapen om cluster-b våld är extremt liten och ännu mindre vad de som utsatts för går igenom.
Jag har detta bakom men kommer jobba hårt för att ingen ska behöva genomlida samma!
💕
Tack Sofie för din kommentar som beskriver så väl hur fruktansvärt det är när man blir ytterligare traumatiserad av vården, efter att man genomlevt narcissistiska trakasserier i sitt eget hem.
Det gör ont i mej att läsa det vansinne du fått utstå, men jag är glad att du kommit ut på andra sidan! Hoppas verkligen att vi kan träffas en dag!
Varm kram 💖